En liten update..

Hej igen!

Det var ett tag sen nu, har aldrig varit särskilt aktiv på denna blogg men jag tänkte kanske ta o ändra på det. Har vi hört den förut? Japp. Det återstår att se hur det går denna gång.

För att återknyta till föregående inlägg - jag trivs toppen i min älskade lägenhet! Har lärt mig att leva utan köksfläkt, men frysen är fortfarande saknad. :) Blir nog att investera i en egen frys som jag i så fall tar med mig när jag flyttar.

Jobbet går väl bra, det rullar på i vanlig ordning. Dock börjar jag lessna lite, men det är nog mest själva tanken på att hela tiden leva i ovisshet om framtiden. Mitt projekt beräknades sluta sista mars men i fredags fick vi förlängt en månad. En månad. Vad är det för nonsens? Visst, de andra tjejerna bor ännu hemma och är väl på så sätt inte lika beroende av sitt jobb, men jag har egen lägenhet och massor av lån att betala av. Orkar inte leva så här alltför länge till. Dessutom så vet jag att de har vetat om detta länge (att vi ska få förlängt) men har valt att inte berätta för oss förrän nu. Detta gör mig rent ut sagt förbannad, och det har resulterat i att jag har sökt fyra andra jobb (so far). Det roliga är att de hörde av sig från ett av jobben i tisdags och ville ha en telefonintervju med mig dagen efter. Självklart! Den intervjun gick bra och han ville träffa mig personligen, så i torsdags var jag på "riktig" intervju på deras kontor. Officiellt var jag på lunch med min pappa. Haha. Jobbigt att behöva ljuga om det, jag hatar verkligen att ljuga, men vad ska man göra liksom? Det var bara fem som fick komma på personlig intervju så jag är väldigt nöjd och stolt. Själva intervjun gick väl sådär, det var några "nya" frågor som jag aldrig fått på en intervju tidigare så man kände sig lite oförberedd. Men det är ju lika för alla så det är bara att hålla tummarna. Han sa att de skulle höra av sig i fredags, på måndag eller på tisdag. Hoppas.

MEN, om jag stannar där jag är idag så kommer jag få lite nya arbetsuppgifter, vilket i sig är ett litet steg framåt. Eller ja, det är i alla fall något nytt. Men egentligen så vill jag inte sitta på en orderavdelning, jag är trots allt utbildad Civilekonom. Vi får se hur det hela slutar helt enkelt.

Detta blev ett ganska rörigt inlägg, men kände bara att jag ville "skriva av mig" detta, så framöver blir det förhoppningsvis lite mer strukturerat. :)

Nu ska jag ta tag i den här dagen, har tvättid om 2 timmar, så jag ska städa av lite nu.
Pussåkram!

No subject...


JAG FICK JOBBET!!!!!!!!!!!!!!! :)





På väg till Stockholm igen!

Godmorgon!

Har inte haft tid/lust att blogga på ett tag... Men nu sitter jag i alla fall på båten igen för att åka på den sista intervjun i Stockholm för det här projektet. Nu är vi som sagt bara två stycken kvar, och jag får snart reda på om jag får jobbet eller inte. Kanske inte idag, men inom någon dag. Jag hoppas!

Blir en lång dag idag igen. Vaknade 05:15, och kommer inte i säng förrän runt 01:00... Blir båten hen ikväll igen.

Bäst jag skyndar mig att publicera innan internet försvinner.
Håll tummarna för mig idag!



Är fortfarande helt mosig i kolan..


Båtresan gick bra, tog bussen in till Stockholm och åt lunch på en Thai-restaurang på Centralen. Riktigt smaskigt! Sen tog jag mig sakta men säkert ut till Fridhemsplan och till bemanningsföretaget jag skulle på intervju på. Kom lite för tidigt, men det var mest skönt att vara på plats.
Intervjun gick bra! Konsultchefen var jättetrevlig och hon kändes nästan som en mamma för en. hehe. Men det på ett positivt sätt. :) Intervjun var över på 45 minuter och jag åkte tillbaka till City. Strosade i lite affärer, fikade och tog det lugnt. 19:20 gick bussen till Nynäshamn, och sen båten hem igen. Vääääldigt lång dag. Var uppe i över 20 timmar för en 45 minuters intervju... Men det kan det nog vara värt.

Idag ringde konsultchefen upp mig. Hon hade lyckats "sälja in mig" till det företaget som jag i så fall är aktuell för, så jag ska till Stockholm igen på tisdag för att träffa det företaget! Ett himla farande fram och tillbaka, men samtidigt väldigt spännande! Det är bara jag och en till kvar nu, så chansen är ju ganska stor att man får jobbet i alla fall. Hoppas hoppas hoppas!

Så idag har jag varit på arbetsförmedlingen igen för att ansöka om sökande-resa, som det så fint heter. Men jag fick nobben! Hon sa att jag aldrig har varit berättigad till pengar för att resa... Så med andra ord har jag bara haft tur som har fått nåt överhuvudtaget. Skit. Dessutom så fick jag avslag på min ansökan om ersättning från a-kassan igår. Skit igen. Så inte en spänn får jag för tiden jag har varit arbetslös... Det innebär att jag istället kunde ha jobbat lite extra under sommaren, vilket jag avstod ifrån för att få ut så mycket som möjligt från a-kassan. De sa ju att jag hade rätt till pengar! Men när jag ringde upp dem idag så sa de nej. F*n.

Så nu hoppas jag ännu mer på att jag får jobbet. Och stackars pappa får betala resan denna gång... Tur man har föräldrar säger jag bara. Finns ju verkligen ingen hjälp att få för såna i samma situation som mig. Förutom att gå till socialen då, men det vill jag inte. Vet i och för sig inte hur mycket jag skulle få därifrån heller, eftersom att jag bor hemma igen...
Skit samma. JAG VILL HA ETT JOBB!

Idag är det i alla fall fredag, och det blir en lugn kväll hemma. Ska se IDOL!
Puss!




Sitter på båten

Godmorgon världen!

Fick fullt upp igår så jag hade inte tid att skriva. Var på arbetsförmedlingen, och fick mina pengar till resan idag! Dock blev det två båtbiljetter, men jag klagar inte. Glad att jag slipper betala själv. Har ju trots allt ingen a-kassa. Men det innebär att jag ska spendera 7-8 timmar på en båt idag. :/ Det kostar att ligga på topp, som min pappa brukar säga.

Idag gäller det. Jag hoppas. HOPPAS. Men samtidigt, blir det nej så går jag inte under för det. Finns fler jobb att söka. Men jag måste erkänna att det skulle vara riktigt skönt att få ett jobb nu. Slippa känna sig "värdelös" när man får nej. Slippa gå runt och bara dra, trots att man har en utbildning.

Tog med mig datorn för att roa mig under dagen/kvällen/natten. Vi hörs senare! Wish me luck!





It might happen now!

Jag är såå glaaaad! Ingenting är klart än (bäst o säga det med en gång) men nu börjar det verkligen närma sig!!!

För någon timme sen så ringde min mobil. Såg att det var ett Stockholms nummer. Magen knöt sig lite, av spänning. På andra sidan tråden var det första bemanningsföretaget jag var på intervju hos! Alltså - det företaget som jag hade mest förhoppning om, och som jag kände att jag kom bäst överens med. De vill träffa mig för ytterligare en intervju! Why? För att ett projekt behövde ytterligare en konsult, och då tänkte de på mig! Så på torsdag skall jag till Stockholm igen för en intervju med den kvinnan som i bästa fall kommer bli min chef.
En. Konsultchef. Vill. Träffa. Mig. Yaiks. :)

Efter några minuter ringde mobilen igen. Då var det brorsans kollega, som hade lite som jag ska hjälpa dem med. När pappa lite senare kom hem från jobbet så sa han att de kanske behöver lite hjälp på hans företag. haha. Varför händer allting samtidigt? Har ju suttit helt sysslolös i minst en vecka i sträck. :)

Det här är min plan. Hjälpa brorsans företag vid sidan om. Får jag jobbet som konsult så kan det dröja någon vecka innan det drar igång. I så fall hjälper jag pappas företag under den tiden innan jag flyttar.

Som sagt, jag ska inte ta ut nåt i förskott, men... ÄNTLIGEN! (för andra gången idag..)




Två anställningsintervjuer senare...

Tiden går, och vi med den. Fattar inte vart dagarna tar vägen! Mamma har varit hemma hela denna veckan också, så det är väl därför tiden bara springer och jag egentligen inte gör nånting klokt överhuvudtaget. Nästan. I onsdags var jag i alla fall i Stockholm igen. 06:45 gick planet (snark) mot Bromma. Sen buss in till Centralen. Sen tunnelbana till Fridhemsplan. Sen hittade jag (till slut) fram till rätt adress. Vägrade ta en taxi. Måste ju lära mig nån gång. :) Väl framme var jag alldeles för tidig så jag strosade runt en stund.
Intervjun gick toppen! Riktigt riktigt bra. Är väldigt hoppfull. De vill ha mig som konsult hos sig, men de väntar bara in ett projekt/uppdrag till mig nu. Kan bli ett som drar igång nu om nån vecka bara, på ett av Sveriges största företag! Låter verkligen toppen. Hoppas att allt går bra. Ska prata med dem i veckan som kommer nu igen.

När intervjun var slut tog jag tunnelbanan tillbaka till City-terminalen igen och gick direkt och letade upp nästa företag jag skulle på intervju hos. Åt lunch i närheten och infann mig på intervjun 12:45. Även den gick bra, men de har inte heller nåt konkret just nu. Tyckte faktiskt att den första intervjun kändes mer lockande, och med större sannolikhet att det ska dyka upp nåt snart. HOPPAS! :)

När andra intervjun var slut så gick jag en sväng på stan. Sen träffade jag upp brorsans kollega och kollade in deras kontor. Jag ska hjälpa dem med ett par grejer här framöver, och vi diskuterade igenom saken. Får även tillgång till deras kontor (som ligger precis vid Åhléns City) om jag vill. Men jag bor ju fortfarande på Gotland så än har jag ju ingen nytta av det, men sen framöver kanske jag spenderar lite tid där.
Tog sen båten hem vid 21:05 och stupade i säng hemma på Gotland vid 1-tiden. En väldigt lång dag. Men lärorik, intressant och lyckad. :)

Resten är väl inte så mycket att prata om egentligen, haha. Var på stan med mamma i fredags och jag köpte (fick) en vinterjacka! Jättefin från Vila. Känns bra o ha det avklarat redan. Den jag hade förra vintern är utsliten. Har haft den tre säsonger nu. Den nya är många fina detaljer på, och den känns välgjord. Dessutom inte lika massproducerad som de från H&M....

Min morfar har blivit inlagd på sjukhus. Han har vatten i lungorna, fel på njurarna, och så var det nåt mer. Inte kul alls, men han verkar redan piggare. Vi var och hälsade på honom både igår och idag. Skönt o se att han blir omhändertagen. Bättre det än att han går hemma alldeles ensam...

Nu börjar det bli dags för pizza. Ska försöka börja blogga lite mer framöver. Om jag har nåt att skriva om. haha.

ZnodDAz



Ny morgon - ny dag - ny vecka..

Känns som att en spännande vecka har tagit sin början. Det som gör det spännande är givetvis morgondagen när jag drar till huvudstaden på rekryteringsträff! :) Börjar bli lite nervös nu, hade svårt att somna igår...

Idag blir det planering, fix, utskrift av CV/Personligt Brev, osv. Hu. Gillar inte fjärliar i magen. :/

Bäst jag drar igång.
ZnodDAz



Varning - ZnodDAz är irriterad...

Tänkte bara börja med att säga att detta inte är kritik mot de anställda på arbetsförmedlingen som personer, utan mer om hela upplägget och tänket på det där stället...

Som ni kanske förstår så är jag inte helt positiv till denna statliga instans. Har varit där nu på fyra så kallade "matchningsmöten", varje onsdag i fyra veckor. Vad säger ordet matchning er? För mig så är ordet att man matchas ihop med nåt, nätverkar, träffar arbetsgivare, etc. Men icke. Vi har suttit och pratat om vad vi har gjort sedan förra veckan, och jag tror inte att jag är ensam om att alltid gå därifrån med en hemsk känsla i magen. Vissa av människorna som har deltagit i samma grupp som mig har inte ens ett CV. De har aldrig jobbat. De har inte gått färdigt ens grundskolan. Istället skaffade de barn. Fine. Det säger jag ingenting om, och det är ett val man gör och det är helt okej. Bättre än så faktiskt. Men det jag har problem med är att de sen när barnen är stora bara sitter hemma och väntar på att någon ska höra av sig till dem! Herregud. "Hmm, jag har funderat nåt år på att plugga upp gymnasiet..." Ja men för guds skull - gör det då!

Alla kan hamna lite vid sidan av vägen och inte veta vad man ska göra för att hitta rätt på vägen igen, men det är här jag tycker att arbetsförmedlingen skall komma in. Personerna som har deltagit vid våra möten har verkligen försökt. Verkligen. Men ändå så är tanken med dessa möten att vi ska sitta och berätta vad vi har gjort sen sist. Vad innebär det då? Jo att jag babblar på som tusan om alla jobb jag har sökt, vilka personer jag har kontaktat och att jag har filat på mitt CV. För mig höjer de givetvis ribban och vill att jag ska åstadkomma mer, men samtidigt så känner jag att alla de andra typ avskyr mig och kallar mig fröken präktig. Det är ju inte meningen!

Min poäng i det här raseriutbrottet är att jag anser att arbetsförmedlingen måste titta utanför husets väggar - vad är det egentligen som försiggår där utanför? Vad är det för människor som vänder till arbetsförmedlingen? Kan det kanske vara som så att de har olika behov? Kanske till och med så att vissa inte behöver nån hjälp i början? Kanske vissa behöver all uppmärksamhet de kan få?

Det värsta är att jag inte vet om jag kommer att få någon a-kassa. Får jag inte det så kommer jag att fly därifrån illa kvickt, och då kanske jag har varit upprörd fyra onsdagar (och en måndag) i sträck nu, helt i onödan.... Och den tanken känns inge vidare.

ZnodDAz


RSS 2.0